nu kommer någon där, jag vet nog vem det är. sankta lucia, saaaankta lucia

när jag var liten så började lucia-dagen alltid med att man gick upp tidigt tidigt, satte sig i soffan och såg på stor-lucia på tv. samtidigt som man fick ett stooort pepparkakshjärta av mamma. dessa hjärtan fanns det bara fyra av. ett till var och en i familjen berglund. de fyra hjärtan var bakade enbart till lucia-dagen.
efter skoldagen så åkte vi till logården och såg på körens luciatåg. denna tradition fortsatte även efter jag hade slutat kören. då tyckte man att luciatåg var lite töntigt, utåt sett, men innerst inne tyckte man det var hur mysigt som helst.
det tycker jag nu med, skillnaden är att jag vågar säga det. jag älskar luciatåg.


igår firade vi lucia med barnen på jobbet. de var hur fina och duktiga som helst, och än en gång slås jag över hur fantastiskt bra mitt jobb är.
(kortet är taget kl 05.45, detta är orsaken till att enbart mitt hår får vara med på bilden...)


när jag kom hem så fick vi besök av vårt alldeles egna luciatåg.