idag var en mammaledig kollega på jobbet och hälsade på med sin lille son på ca 2 månader. och jisses amalia vad min längtan till vårt eget lill pyre sattes igång. man brukar ju säga och tycka att sommaren bara rusar förbi. men i år vill jag verkligen att det blir så -så att vi får träffa krabaten som ligger och sprattlar i min mage.
just nu känns det som en evighet tills slutet av augusti
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar